Häromdagen besökte jag världens bäst bevarade romersk amfiteater i Cartagena i Spanien. Turistinformationen på museet nästintill berättar historien om romerska rikets utsträckning till Spanien, långt innan morerna intog landet och hamnade i konflikt med kristna och före inkvisitionerna. Alltsammans smälte sedan ihop till det som är idag spansk kultur och spanska värderingar. Det intressanta med romska strategin vara att kejsaren Augustus och sedermera hans ättlingar i makten grundade och byggde amfiteater i varje betydande stad med syfte att etablera de Romarrikets värderingar. Det skulle ske genom teater, dans, musik, skådespel och litteratur och målgruppen var städernas medelklass som satte trenderna och visade andra vad som är i mode och vad är dagsaktuellt Idén om att använda kulturen som strategisk påverkan kommer alltså redan från de gamla romerna.

Det är samma idé som Sovjet och Kina har använt sig av för att sprida var sin version av kommunismen, och Putins Ryssland har fortsatt efter Jeltsin med osinande fantasi. Idag kallas det hybridkrig eller påverkansoperationer. När jag växte upp hette det psykologisk krigsföring eller hjärntvätt. Under Hitlers tid hette det propaganda. Allt är samma sak: att påverka massorna och individerna att tycka och tänka på ett visst sätt, utan att massorna eller individerna själva uppfattar sig som ett objekt för sådan påverkan. Skillnaden är alltså att vid användning av strategisk kultur ska avsändaren och dennes syften vara dolda, jämfört med öppen myndighetsinformation, utbildningsmaterial, eller journalistik, där avsändaren och syftet med budskapen är öppna och tydliga – och möjliga att granska.

Den ryska påverkan riktar sig som målsökande missil på ett samhälles svaga punkter och försöker att utöka glappet mellan olika falanger som tänker olika. I Sverige har juridikens och rättsstatens status varit låg länge, och ledarskribenter, forskare och politiker i allmänhet anser att alla samhällsproblem ska hanteras genom politik. Därmed har man höjt debatten och yttrandefriheten till den högsta demokratiska värderingen (vid sidan av genusfrågor) och under några generationer har man nu pumpat ut en idé om att hela samhällets demokratiska struktur hänger på yttrandefriheten. Att det är ett samhälles vardagliga uppgift att anpassa lagarna till en förändrad verklighet och i enligt gängse processregler, förefaller helt främmande för alla de debattörer som nu gapar sig hesa om att vi inte får ändra vår ordningslag för det skulle vara en ”signal” av ”svaghet” till – ja, vem då? Till utlandet. Men för guds skull, lagar och regler uttrycker våra normer och är till för oss här i landet. Vår regering och riksdag ska ändra våra lagar om det krävs och politiken handlar om att diskutera fram för- och nackdelarna för en sådan ändring och ta ett beslut om det.

Men just nu handlar politiken och ledarsticken om att vi inte ska ändra våra lagar på grund av vad någon i något annat land förutsätts att tycka om det. Det är fullständigt befängt sätt att diskutera rättsstatens struktur och våra författningar.

När Yttrandefrihetsgrundlagen stiftades 1990 för att komplettera Tryckfrihetsförordningen (TF) i och med elektroniska och digitala mediernas framfart [TF gäller för tryckta ord – inte talade] var syftet att den skulle gälla svenska medborgare, se t ex proppen 1990/92:64, kapitel 1 §§ 1–2 där det står ”varje svensk medborgare” och inte ”var och en” som det sedan kom att heta i lagtexten. Ändamålet var alltså att ge de svenska medborgarna förstärkt rätt att yttra sig i samhället och i debatten. Friheten att yttra sig i tryckt skrift regleras närmare i tryckfrihetsförordningen (TF), medan friheten att yttra sig i radio, TV, filmer, video, ljudupptagningar m.m. behandlas i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).

I en proposition kan man läsa vad lagstiftaren ämnade att lagens syfte och ändamål skulle vara, och det finns ingen tvekan om att lagen skulle finnas till för att säkra en fri och demokratisk debatt i Sverige, medieinnehåll samt konstnärliga uttryck som en del av det svenska demokratiska statsskicket. Tanken var inte att utländska separatister kan föra sin kamp som gäller ett annat lands inre angelägenheter genom svensk media och offentlighet.

Vår grundlag innehåller redan många inskränkningar i yttrandefriheten som alltså har aldrig varit absolut. Det tog inte många år till exempel innan vi hade ett undantag för barnpornografibrott[1] – och ett särskilt varmt tack ska riktas till drottning Silvia, som tog riksdagen i örat i detta; att den enskilda (barnets) rätt att inte bli utsatt för en kränkning av dennes grundläggande rättigheter i form av ett fruktansvärt brott mot barnets person, väger mer än förövarens rätt att fotografera och filma för att sprida materialet bland andra förövare. Allmänmoraliskt sunt förnuft med stöd av konventionsrätt vann trots högljudda protester från yttrandefrihetrsivrare som menade att ett samhälle utan skydd av barnen skulle bli fascistisk och totalitärt.

Andra brott som inskränker grundlagens yttrandefrihet är brott mot rikets säkerhet, hets mot folkgrupp, olaga våldsskildring, förtal och förolämpning. Det krävs en dubbel täckning vid kriminalisering av handlingar som omfattas av grundlagsskyddet. Det betyder att handlingarna både ska vara kriminaliserade i tryckfrihetsförordningen (TF) eller i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) samt i vanlig lag, för att kunna vara straffbara.

Ett försvar av Sveriges intressen – främst i detta fall medlemskap i NATO och skydd mot Putins terrorvälde, samt samordning i den nordiska falangen av försvaret tillsammans med de andra nordiska länderna, som alla tillhör NATO, måste väga mest i den hotfulla situationen som råder idag, särskilt när samhällets terrorhotsnivå har upphöjts till 4 av 5 på SÄPO:s gradering. Våra myndigheter, och samhällskritiska verksamheter hackas dagligen som ett led av attackerna från Putins hybridkrigare. Trollarméer sprider falska nyheter, och försöker att skapa nya narrativ och vinklar i debatterna för att vi ska alienera oss från den övriga Norden. Nu senast har flera namnkunniga skribenter gått ut på en gemensam linje och börjat skjuta hårda rubriker mot Danmark, och ifrågasätta deras agerande under andra världskriget. Den av Putin odlade nazistnarrativet[2] kommer åter igen när namnkunniga kulturskribenter blir bindgalna och börjar skriva spekulationer; Var dansken egentligen på samma sida med tysken? Titta här, de agerad i underkastelse under andra världskriget, och nu vill de stoppa koranbränningar, är de demokrater alls?

Inom några timmar från danska regeringens beslut att skydda danska intressen i världen, började ledande svenska skribenter skapa en klyfta mellan Danmark och Sverige – och därmed isolera Sverige åter från NATO och resten av Norden. Bristen på nyanser, civilisation och diplomati inom svenska skribentkåren måste vara exceptionell med internationella mått mätt. Putin och hans dubbelgångare måtte ha varit nöjda när kilen åter kilas mellan länderna på var sin sida av Öresund.

– Johanna Parikka Altenstedt

I dagens debatt blandas äpplen och päron angående de utländska intressen och agendorna som påverkar Sverige. Man argumenterar som om Sverige var ockuperad eller i en bestämmandesfär av islamistiska mullor och att vår regering och riksdag skulle visa svaghet om man försvarar Sverige.

När jag växte upp hörde man ibland ett skämt om att det tog en månad för tyskarna att ockupera Norge, en vecka att ockupera Danmark och ett telefonsamtal för att ockupera Sverige. Jag tänker på det just nu, när SVT med ”Svenska nyheter” och de ryskstödda kommunistiska kurdiska Rojava-kommittéerna i Öcalans sanna anda började visa nidbilder på Erdogan som på beställning och fick igång hela kaoset i början av 2023 och allt har sedan dess bara eskalerat. Utan att Putin har behövt använda ett enda skott mot Sverige har man lyckats att måla regeringen i ett hörn, förhalat Sveriges NATO-medlemskap och Nordens sammanhållning samt fått NATO se velig och icke koordinerad ut. Putin skjuter oss med kultur, och har beställt ett antal kulturella inlägg som alla hade som sitt syfte att genera Erdogan och förarga muslimer i världen. Man kanske skulle kunna säga att Kreml ockuperade vår tankevärld med några rätt placerade påverkansagenter i våra medier och kulturliv.

Många blandar ihop försvaret av Sverige med försvaret av yttrandefriheten i Sverige. Det är överraskande – och kanske typiskt fredsskadat – av svenska ledarskribenter att inte förstå kausaliteten här: utan ett land, en nation, som man kontrollerar, har man inte yttrandefrihet. Rikets säkerhet kommer alltid före yttrandefriheten, och under krigshot finns redan reglerat inom grundlagarna möjligheter till undantag frånyttrandefriheten. Dessa bestämmelser finns i Regeringsformens 15 kapitel §7 jämte 2 kapitel §§ 22–23. Både enskildas friheter och rättigheter får beskäras i en sådan rikshotande situation, och även egendom får konfiskeras. Detta har de tidigare lagstiftarna förstått. Så den svenska regeringens och riksdagens plikt är att just nu prioritera rikets säkerhet och se till att de lagar och regler kommer på plats, som kan stoppa utländska påverkansagenter, propagandister, strategister ifrån hybridkriget mot oss. Med stöd av t ex RF 2 kapitel § 3, 3 stycke borde man kunna komma långt i att anpassa regelverket: ”Att meddela föreskrifter som utan avseende på yttrandens innehåll närmare reglerar ett visst sätt att sprida eller ta emot yttranden anses inte som en begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten.” Lag (2010:1408). Att reglera koranbrännarnas sätt att sprida sitt budskap har alltså stöd i grundlagen så länge man inte censurerar hans ord, om jag tolkar detta ovan rätt. Koranbrännare Paladan och Salwan Momika har alltså samma rätt att yttra sig till exempel på Expressens debattsida som du eller jag, och tycka till vad som helst. Men regeringen har också rätten att meddela en föreskrift om att man inte får tutta på på allmän plats. Eller?

En grupp som jag saknar i debatten är de väldigt osynliga juristerna, med några undantag. Vi har knappt några rättsvetare som ger sig i debatten och förklarar och försvarar rikets rätt att skydda sig själv från hot. Och absolut inga som förklarar att t ex i Sverige ser vi på ett brott på ett annat sätt än i många andra demokratier – att vi skiljer på den som utför handlingen från själva handlingen, samtidigt som vi förutsätter att den kriminaliserade handlingen består av två delar: gärningen och uppsåtet (avsikten) – som båda ska kunna styrkas med bevis för att ett brott har fullbordats. Detta sätt att stycka upp en olaglig handling i en kedja av atomer har utvecklats inom den rättsvetenskapliga traditionen hos oss, och lett till att enligt vår praxis skiljer man mellan (kriminaliserade) yttranden och den som yttrat. Omvänt ser man på brottet ”hets mot folkgrupp” så att hets mot religionen som folk utöver är inte hets mot folkgrupp. Rent rättsfilosofiskt är det konstigt för oss vanliga dödliga, för vem är det som utöver religion, om inte folket? Om Salwan Momika skulle säga att han vill till exempel ”hatar muslimer och vill att alla hämnas”, då skulle det vara hets mot folkgrupp enligt svensk tolkning. Men han är väldigt välbevandrad i vår juridik för att råka vara en irakisk flykting som inte talar svenska, och uttryckligen säger att han vill ”att koranen ska förbjudas i Sverige”. Alltså ingen hets mot folkgrupp enligt dagens tolkning av lagen. Att genomföra koranbränningar som ”yttranden” och koppla dem till hans krav, kombinerad med riggade attacker mot honom, är enligt min mening teaterkonst av högre nivå och bakom finns säkert regissörer som analyserat allt till minsta detalj och nu genomför skådespelet som hetsar islamistiska länder mot oss, samtidigt som den blockerar NATO-medlemskapet för oss. Kostnadseffektiv hybridkrigsföring av Putin, som ju naturligtvis är den som vinner mest på situationen, inte minst för att hålla Gotland utanför NATO. Ön är nämligen den i särklass viktigaste säkerheten för våra grannar i Baltikum och längs Finska viken mot Rysslands Östersjöflotta. När Sverige går med i NATO, då kommer det bli omöjligt för Ryssland att landstiga på Gotland och utnyttja ön för sina syften. Men om man lyckas att hålla Sverige utanför NATO…

De svenska medier spelar en nyckelroll i Putins skådespeleri och det är beklämmande hur få ledarskribenter och kulturskribenter, samt Agenda-reportrar, förstår sitt ansvar. Det finns ingen journalistisk konsekvensneutralitet när rikets säkerhet hotas. Medierna har en viktig roll – särskilt public service – vid totalförsvaret, och det måste de kunna axla. Det innebär en förmåga att förstå hur propaganda fungerar och vilka som finns bakom ”frihetliga grupper” som utnyttjar sin yttrandefrihet för att skapa politiskt kaos i en riskfylld tid. Medierna ska kunna förklara för medborgarna att vissa inskränkningar som politiker enligt vår lagstadgade lagstiftningsprocess gör, innebär inte slutet på demokratin, eftersom vi har vår rättsstat i grunden kvar, och våra institutioner är starka.

Riktigt kunniga jurister skulle nu kunna förmedla det faktum att t ex i Danmark finns det ett helt fungerande riksrättssystem som balanserar naturligtvis alla försök av politiker att överträda de grundläggande rättigheterna och friheterna[3], Om jag inte minns fel, så sitter det just nu en f d dansk politiker i fängelse för detta, eller har nyligen gjort det. I Finland har bland annat en högsta polischef hamnat i finkan för tjänstefel, och i Tyskland finns kontrollsystem för statliga tvångsmedel mot medborgare, så de kan i efterhand få syn på vad myndigheter har gjort och varför, och lämna till åtal, om myndigheterna överträtt sina befogenheter. Det är inte många EU-länder som saknar en konstitutionsdomstol, men det gör Sverige. Vi har inte opartiska, objektiva och oberoende domare som ska pröva huruvida regeringens agerande eller riksdagens lagar uppfyller vår konstitution, samt kan döma till påföljder om någon förefaller bryta mot dessa medvetet. Vi har ett konstitutionsutskott där politiker klandrar andra politiker, men som inte leder till något verkligt ansvarstagande.

Så den svenska ängsligheten baseras naturligtvis även på det faktum att vi har ju sett att höga makthavare som agerar fel, aldrig får några konsekvenser. Men våra brister i ansvarskrävande är våra inhemska problem, som medierna borde belysa mer. Regeringen har även sagt att tjänsteansvaret ska återinföras även i Sverige.

I stället tycks de svenska main stream -journalisterna idag utgå ifrån att om någon som helst anpassning av ordningslagen görs (notera att t ex i Finland får man inte tutta på någonting på allmänna platser, varken böcker eller stolar…)så kommer det i förlängningen leda till att onda fascister vinner nästa val i Sverige och kommer sedan att använda denna inskränkning mot det svenska folket och mot världens muslimer utan att någon kan göra något åt detta – som om vi drabbas av en epidemi! Det är häpnadsväckande lite tilltro som medier har i vårt politiska system och därtill eldar hela tiden på tanken om att vi inte kan lita på våra folkvalda, och att de i förlängningen vill oss illa. Något som är naturligtvis nonsens.

Om vi inte rycker upp oss nu och fixar vår säkerhet och agerar mot hot mot rikets säkerhet, då har vi redan förlorat hybridkriget mot Putins pjäsförfattare. Jag vill gärna höra erfarna jurister som kan berätta hur vi kan klara denna kris, i stället för att alla duckar bakom plakaten om yttrandefriheten, utan minsta lilla konkreta försök att lösa denna gordiska knut, som bara blir hårdare och hårdare att öppna. Vi är inte publiken på amfiteatern utan vi är målgruppen för Putins hjärntvätt och strategisk kulturkrig med syfte att skada oss. Vakna för nu behövs konstruktiv analys och agerande för att rädda vårt NATO-medlemskap. First things first. / Johanna Parikka Altenstedt

#salwanmomika #paladan #koranbränning #NATO #islamism #strategiskkultur #putin #hybrikdkrig #juridik

---

[1]   Som borde ha döpts till gestaltning av barnvåldtäkter och -sexuella övergrepp, eller motsvarande, då ”pornografi” associeras till sexualitet, vilket det inte är fråga om i dessa brott mot barnen.

[2] Nazistnarrativet använts flitigt mot Finland under årens lopp, när Putinvänliga skribenter och historiker t ex i Sverige ”analyserar” Finlands öde under andra världskriget, samt som ursäkt att inleda kriget mot Ukraina.

[3] Enligt FN, EU och Europarådets konventioner.

Kommentarerna modereras inte i förväg och omfattas inte av webbplatsens utgivningsbevis