Gestapogrundare Hermann Göring hedersmedlem i Svenska Jägarförbundet 1938

Naturvårdsverket bereder just nu 2022 ett förslag om att tillåta pilbågsjakt i Sverige för att skapa en mer spännande jaktupplevelse för jägare.

Sveriges dolda nazisthistoria

Det var några år sedan som jag såg en bloggtext av Samelandspartiet 2016 där man öppet skrev om hur nazisten Hermann Göring varit i nära samarbete med Svenska jägarförbundet på 30-talet och lämnat sitt avtryck genom idén om jaktvård, viltvård och jägarförbundets monopol på jaktfrågor. Det väckte mitt intresse då jag hade varit så förundrande varför statliga svenska myndigheter och domstolar som ska vara enligt grundlagen (RF 1 kap 9 §) opartiska, objektiva och sakliga i sin tjänsteutövning och myndighetsutövning, just i jaktfrågor verkade vara precis tvärtom och alltid se jakten som skyddsintresset och inte de vilda djuren som faktiskt har rättsligt skydd genom EU-rätten och artskyddet.

Frågan lämnade mig inte så jag skrev 2020 min rättsvetenskapliga masteruppsats Vargens plats: Gynnsam bevarandestatus lokalt, nationellt eller i hela EU? men utan att fördjupa mig i Görings roll. Nu har jag börjat leta i skriftliga källor om mer information och det finns det gott om så frågan är varför är nazisternas påverkan på viltvården så okänt än. Förra veckan hittade jag Jägarförundets tidskrifts årgång 1938 vid Lunds universitetsbibliotek. Den finns knappast att hitta annars. I den finns protokollet från årsmötet där man de facto beslutar att ge Hermann Göring det finaste hedermedlemskapet som man kan uppbringa i förbundet, se bilderna nedan.

När jag frågade om Görings skugga kunde ännu finnas i dagens förhållningssätt och kultur inom jakt, fick jag oktober 2021 från en källa på Sametinget höra berättelsen om att i samband med konflikten kopplat till småviltsjaktsreformen 1993, körde Svenska Jägarförbundets tidning Svensk Jakt en hård linje mot samerna, både i text och illustrationer. Många upprördes över tonen med framför allt illustrationen och karikatyrerna av samer och jämförde detta med hur vissa segment i svensk press i karikatyrer beskrev judarna på 1930-talet. Detta ledde till slut att jägarförbundets dåvarande ordförande Bo Toresson bad samerna om ursäkt.[1]

Svensk modell för viltvård – att odla djur för att döda dem – kommer från Göring

Det ”allmänna uppdraget” som staten ger ett civilt förbund i samband med det som faktiskt är myndighetsutövning, dvs vård av vilda djur och deras habitat, konstruerades 1938 efter den tyska modellen som Hermann Göring hade skapat för nazister, som ivrigt jagande lyfte lustdödandet till något heligt, samt ville både utrota arter och ”rensa och ha ordning i skogen” i enlighet med nationalsocialistisk samhällssyn. Göring avsatte statliga medel för sitt egna tyska jägarförbund och skapade enorma jaktparker där inhemska och utländska samhällstoppar bjöds in för att jaga och umgås, dock inte judar som var portade från jägarförbundet. Det allmänna uppdraget gjorde att jägarförbundet inkorporerades till lagstiftande makt och fick påverka alla frågor som berörde jakt utan att behöva ta något ansvar för dessa juridiskt eller politiskt.

Svenska Jägarförbundet har sedan dess haft ett likadant allmänt uppdrag från regeringen, som har sitt ursprung i ett beslut taget av riksdagen samma år, 1938. Det året fick Sverige en ny jaktlag som handlade om ”jaktvård” dvs viltvård och där man lämnade monopol för att skapa detta och upprätthålla – helt utan tillsyn – till Svenska jägarförbundet. De har sedan dess fått en stor påse pengar varje år av staten och inga frågor ställs. Fram tills idag är statsbidraget runt 50 miljoner kronor per år för att ”tillhandahålla objektiv information om jakt och jaktrelaterade frågor” samtidigt som pengarna har gått till jaktpressen, jaktkurser, lobby och kontor i Bryssel, propaganda, och ”forskning” som har som utgångspunkt att jakten är normen. Djurvärnande organisationer får ingenting av detta.

Jägarförbundet, regeringskansliet och intressen i Sveriges riksdag har därmed smält samman till inflytelserik informell maktfaktor i svensk politik. Det anmärkningsvärda är att man håller partipolitiken borta så det svenska folket får aldrig rösta om de vilda djurens öde i våra skogar, trots att många är på randen till utrotning och trots att Sverige sedan 1995 har EU-rätten som primärrätt, dvs den är högre än t ex jaktlagen och jaktförordningar. EU-rättens utgångspunkt är absolut skydd av vilda djur.

Lagstiftarens beslut som dikterats direkt från jaktintressena

Riksdagens beslut rörande den fria småviltsjakten 1992 och som trädde i kraft 1993 är ett tidigt exempel på hur denna oheliga allians drev igenom dels en rättsligt mycket tvivelaktig reform, dels att man gick bakom samerna rygg då tjänstemän på länsstyrelsen, regeringskansliet och Jägarförbundet i slutna rum beredde lagförslaget med välsignelse från landets politiska ledning och i riksdagen.

Flera andra sådana bestämmelser som främjar jakten har sedan dess producerats på samma sätt, bland annat:
* viltvårdsstrategier,
* beslut om viltvårdsdelegationer,
* förbud mot inhibition av skyddsjaktsbeslut (jakt påbörjas direkt trots laglig överklagan till en domstol),
* beslut att dels begränsa naturvårdande organisationernas talerätt dvs rätt att överklaga jaktbeslut (vilket strider mot Åhuskonventionen),
* beslutet att inte implementera art- och habitatdirektivets viktigaste artikel för rovdjurens del, artikel 12 som absolut förbjuder dödande av dessa djur,
* beslut att bara tillåta en enda domstol döma i jaktfrågor – den jaktvänliga domstolen Förvaltningsrätten i Luleå som i strid mot EU-rätten vägrar att hämta in en förhandsbedömning av tolkningarna av svensk jaktlag som ”tillämpning av art- och habitatdirektivet”, trots att part begärt det om och om, och
* under senare tid flagranta licensjakts- och skyddsjaktsbeslut som bara är till för att erbjuda betalande jägare möjlighet att lustdöda stora vilda djur i svenska skogar, och
* till och med har man tillåtit nu att ta skinnet som trofé även av vargar och lodjur,
* samt jaga i nationalparker.

Detta är bara ett lite axplock av hur jägarintressen särbehandlas av lagstiftaren och rättsverkställare. Mer exempel finns, t ex de stundande licensjakterna på lodjur och björn som lockar hundratals betalande utländska jägare hit för att lustdöda våra fridlysta (lo) och sällsynta stora rovdjur i hundratal. Jakttillstånden säljs på nätet av markägarna och licensägarna och en industri likt troféjägare som åker till Afrika för att skjuta giraffer, lejon och elefanter är på väg att byggas upp på industriella mått.

Enligt jägarförbundets synsätt får alltså inga juridiska och demokratiska hinder komma emellan deras ”rätt att jaga för skojens skull, och på vilka djur man vill”. Det är här man anar nazistiskt tankegods. Även det svaga rättsliga regelverket och verkställande mot tjuvjägare handlar om detta. Sverige är i särklass dålig på att ta tjuvjägare och straffa dem och det rättsliga apparaten är mycket ängslig inför att konfronteras med jägare.

Jägarnas inkorporering i alla samhällsorgan vanligt redan på 30-talet

Länsstyrelserna och domarna var redan på 30-talet med i jaktlagen, det kan man läsa av alla gamla protokoll från 30-talet. De som satt i styrelserna på Jägarförbundets lokala avdelningar var oftast rika svenska adelsmän. Därtill deltog höga statliga tjänstemän och jurister samt några storbönder. Genom att läsa namnlistor ser man vilka som var medlemmar, och det fanns t ex inga finska eller judiska efternamn bland listorna som jag hittills läst under 20- och 30-talet. Man kan se vilka som var medlemmar då medlemsansökningarna godkändes på styrelsemöten, som oftast hölls på flotta ställen som Savoy i Malmö, på olika gårdar och slott, eller Stallmästargården i Stockholm. Efter möten intogs supé.

Svenska jägarförbundet var en överklassherrklubb som diskuterade flitigt t ex 1939, när kriget rasade hos grannen i Finland, frågor om hur de bäst kunde ordna rapphönsgårdar i sin ägo för att ”odla” hönor för att skjuta dem sedan under trevliga former. Det som har varit tydligt är att de anser sig än idag vara detta och stå ovanför lagen. Men i stället för att göra det öppet har man riggat istället myndigheterna för att driva jaktvård – och Björn Risingers Naturvårdsverket gör det idag i princip öppet. Allt som handlar om saklighet och opartiskhet är som bortblåst, och Naturvårdsverket för systematiskt EU-kommissionen bakom ljuset i jaktfrågorna. När jag i min masteruppsats i rättsvetenskaper granskade deras riktlinjer och råd visade det sig att de hänvisar felaktigt till rättskällor i EU-rätten, och hävdar att det finns beslut från EU-domstolen i vissa domar, som inte finns. Det är bara att läsa själv om ni inte tror.

Propagandamaskin i Göbbels anda

Svenska jägarförbundet nämndes någon gång på 90-talet i tidningen Resumé som den genom historien bästa lobbyorganisationen. Och det är bara hålla med. Hitlers propagandaminister Joseph Göbbels var oerhört skicklig i påverkan och det var ju en av nazisternas viktigaste vapen. Även om man kunde med enkel matematik räkna att deras ubåtar och pansarvagnar inte räcker till för en seger, trummades segerpropaganda ut så skickligt att alla trodde det, såväl fienderna som tyskarna hemma och ute på fronten. Denna tradition i propaganda går igenom det som man kommunicerar i jaktfrågor i Sverige – ju större lögner som skrivs ut stort desto större chans att få igenom dessa i media samtidigt som viktig information tystas helt  – och det är lätt när man äger så många egna kanaler. På 50-talet hade man i public service radio -program om jaktvård. Jägarförbunden har även flitigt stöttat företag som säljer produkter till jägare och därmed snedvridit konkurrensen – och gör det än idag. Ett bolag som uttalade sig mot jakt fick snabbt ändra sig då tiotusentals jägare engagerades snabbt i bojkott mot dem.

Samtidigt anser jaktbolag och vissa tamdjurshållare att det är statens jobb att ta alla deras risker och kostnader för att skydda sig mot rovdjur, något som snedvrider konkurrensen helt i strid mot EU:s regler om inre marknad som man har t ex med naturupplevelseföretag. Men de vågar inte höja rösten pga.att jägarna är så starka i länsstyrelserna. Det kan bli repressalier i form av obehagliga beslut mot deras verksamhet. Och nyligen ville ett jaktbolag i Jämtland få ett skyddsjaktsbeslut på sex vargar av länsstyrelsen för att ”inte förlora 500 000 kr och riskera konkurs”. Bolaget har aldrig tjänat 500 000 kronor vitt, däremot ordnas jakt för utländska gäster så det är inte långsökt att tro att man ville ha skyddsjaktsbeslut för att erbjuda vargjakt för rika jägare. Vilket är olagligt då vargen är strikt skyddat enligt EU-reglerna och våra egna. Länsstyrelsen har inte tänkt ens tanken att vargarna är också naturupplevelser för den industrin som vill anordna safari, men inte döda. Jaktindustrins försäljning och stödet för företag sker genom omfattande annonsering i jaktkanaler som alltså finansieras också av statliga medel inom det allmänna uppdraget. [Nu avslog länsstyrelsen ansökan men skrev att de tänker ej utreda omständigheterna närmare dvs om syftet var tjuvjakt på varg.]

Och idag har man inom jägarförbundet enorma resurser via egna tidningar, webbplattformar, ”forskningscentrum”, lobbykontor i Bryssel med mera. I riksdagen har man haft eget kontor – vilket annat särintresse får ha eget kontor i riksdagen utan att bli beskyllt för partiskhet? – och till och med skjutbana i källaren där riksdagsledamöter har kunnat smidigt skaffa sig jaktlicens. Riksdagens jaktklubb går rakt igenom alla partier och har i årtionden befäst idén om att ingen kan bli minister om man inte har jaktlicens och jagar. Detta är fullständigt befängt utifrån demokratiperspektivet och utifrån att all makt utgår från folket. Men bristen på mediegranskning och konstitutionsdomstol gör att allt detta har kunnat göras obestraffat. Den som vågat höja rösten – som jag nu – straffas med smutskastning och karaktermord samt genom cancelkultur. Den riksdagsledamoten som ställer frågor om varför vargfrågan hanteras av jordbruksministern och -departementet med de andra skyddade arterna av miljöministern och miljödepartementet (och har miljöbalkens och artskyddslagens skydd) blir snabbt av med sina positioner i utskott och kommittéer.  

Public service har också kört i diket här och bevakar och granskar ej, lika så de stora mainstreamtidningarna. På ett möte den 14 september ordnad av en av de pseudoforskningscentrumen, som egentligen är beroende av jägarintressen, De5stora, deltog jägarförbundsrepresentant som propagerar för att människor ska kunna förgifta fridlysta rovdjur i skogarna fritt utan någon som helst kontroll för att utrota dem. Då svarade reportern från Sveriges radios naturredaktion att de inte bevakar sådana saker, då från ledningen har det kommit ett direktiv att ”man tar inte upp något som handlar om jaktkonflikter”. Censur, och kontroll av nyheter helt i Göbbels anda. De5stora lovade lägga ut seminariet på webben då det spelades in, men har inte gjort det.

Vidare har Naturvårdsverket och länsstyrelserna helt undanhållit informationen om vad den s.k. Tapiola-domen 2019 betyder när EU-domstolen satt ned foten och meddelade för alla medlemsländer med en bindande dom om att jakt av fridlysta arter som skyddas av art- och  habitatdirektivet får bara förekomma som undantag från artikel 12 (den som inte ens är implementerad av Sverige vilket torde ses som ett allvarligt trots mot EU-rätten och lojalitetsbrist) och dessa undantag är rigoröst begränsade – t ex måste alla andra medel och alternativ vara uttömda innan man får ge ett skyddsjaktsbeslut, det får bara gälla ett konkret fall och en identifierad individ, det får aldrig vara förebyggande eller retroaktiv – och allt som hävdas av myndigheten som ger skyddsjaktstillståndet ska vara vetenskapligt grundat. Det är ett välbeprövat maktövergrepp att mörka information och Naturvårdsverket kan göra det ostraffat då varken domstolar eller riksdagen tar dem i örat. Alla är ju jägare. I Sverige vet inte många av myndigheterna att licensjakt och skyddsjakt är undantag från det absoluta förbudet att döda, och inte några fristående rättigheter.

Enligt Sverige är landet delad i tre olika biologiska sfärer och rapporteringen till EU sker utifrån dessa sfärer. Men samtidigt använder Naturvårdsverket[2] dubbla bokföringssystem och låter räkna djuren per län (21 områden) och det sätts maximala antal vissa djur per art per län vilket är helt emot EU-rätten. Det ska inte heller glömmas att Naturvårdsverket inte sätter ned foten när det minimiantalet av vargar som riksdagen beslutat om (som i sig är tveksamt om politiker ska göra pga. att det ka göras vetenskapligt) har i stället omvandlats till en målsiffra eller till och med maximalt antal enligt jägarna.

Ett annat sätt att utöva ohederlig kontroll av jakt är att man lyckades i somras smyga igenom en regel om att stora fåglar, som svanar får skjutas framöver utan omyndighetstillstånd om markägare så vill och anser att fåglar är ett problem. Säljakten och jakt med pilbåge finns bara runt hörnet, och nya jakter hittas på ideligen. Slutligen är det myndigheten som ger jaktbeslutet som har bevisbördan om att beslutet uppfyller EU-domstolens krav. Inget av detta följs av Naturvårdsverket eller länsstyrelserna som fått delegation av naturvårdsverket. Det är oftast bara jägarförbunden och i viss mån deras systerorganisationer inom kennel (jakthund) som bjuds in till de olika arbetsgrupperna som Naturvårdsverket har.


Den nya viltvårdsstrategin (revidering) öppnar för ursinningslös förintelse av vilda djur

Den nya viltförvaltningsstrategin som Naturvårdsverket håller på med är en riktig seger för utrotning av vilda djurarter. Den hade förmodligen smugits in i tysthet om inte de ivriga jägarna på Naturvårdsverkets arbetsgrupper hade gjort det episka misstaget att ta in så många arter som möjligt för jakt – och plocka med ekorren. Där gick även mediarepresentanternas gräns och man lyfte frågan i några mainstream mediekanaler. Men förslaget är ännu under beredning och idag innebär det att i princip alla jaktbara djur ska kunna jagas, när som helst om året oavsett om det är idé eller tid för parning och ungar, dygnet runt med specialteknik. Hela förslaget innebär inte en enda gång notering om djurens rättigheter eller djurvälfärden, något som tio naturvårdsorganisationer protesterade mot i sitt öppna brev till Björn Risinger den 17 februari 2022. Naturvårdsverket har producerat ett viltförvaltningsförslag helt i enlighet med Hermann Görings önskemål. Det vore ärligare mot svenska folket och EU om myndigheten bytte sitt namn till Jaktvårdsverket.

Vem var då Göring?

Hermann Göring var under många år Hitlers närmaste man och grundare av den brutala monstruösa tyska säkerhetspolisen Gestapo som alla var rädda för och som gestaltas i otaliga filmer och böcker sedan andra världskriget. Ingen genomsnittlig vuxen person idag kan vara ovetande vad Gestapo – den hemliga polisen Geheime Staatspolizei – var. Men han var även var chef för Luftwaffe, det tyska militära flyget samt en av männen bakom de första koncentrationslägren. På sitt samvete hade Hermann Göring miljoner dödsoffer när han tog sitt liv efter att ha blivit dömd i Nürnbergrättegångarna till döden för krigsförbrytelser.

Hermann Göring utbildade sig till officer och tjänstgjorde under första världskriget vid det nyupprättade tyska flygvapnet. Han blev en av de mest framgångsrika jaktflygarna och avancerade till eskaderchef. Efter kriget vistades Göring på 20-talet en tid i Köpenhamn och därefter kom han till Malmö och enligt vissa källor ska den brutale nazisten Hermann Göring en gång ha bott på Linnégatan i Limhamn. Han talade svenska och arbetade som postflygare och flög mellan Warnemunde och Limhamn. Genom jaktfrågor lärde Göring känna greven Eric von Rosen på Rockelsta slott och där träffade han sin blivande hustru. 1922 gifte han sig med den svenska adelskvinnan Carin von Kantzow som skilde sig från sin första man och lämnade sin son för Hermann som dyrkade henne. Paret vimlade mycket med Stockholms jetset och umgicks med adeln och hovet inklusive kungafamiljen. I Tyskland skapade Göring en stor jaktgård döptes till Carinhall och där nazister inklusive Hitler hade många politiska möten under andra världskriget.

Görings medverkan i svensk krigstidspolitik har inte forskats systematiskt och grundligt än. Det är dock välkänt att inom statsmakten och försvaret fanns många uttalade nationalsocialister, men även en allmän stor tro på att Tyskland skulle vinna kriget. Bara en sökning på Hermann Göring i svenska pressarkiv visar tusentals träffar under 30- och 40-talet och visar hur man följde honom i stort och smått som en viktig kändis. T ex ordnade han besök för svenska delegationer till tyska jaktmässor i Berlin samt till den ”jaktolympiaden” som hölls samtidigt med olympiska spelet 1936 i Berlin, då jägare tävlade i att skjuta så många och så stora djur som mojigt under en viss period. Dessa jakttävlingar har f ö blivit kvar som en svensk företeelse och årligen rensas naturområden från allt levande när jägare skjuter hundratals rävar harar, grävlingar och annan småvilt för att rada upp dem på bild och sedan kremera. Stora företag som Försäkringsbolaget Agria sponsrar. En morbid nazistisk kvarleva i våra skogar till våra dagar.

Limhamn hade under 1920- och 30-talen en flygplansfabrik på Ön där det tidigare legat ett varv. Genom att Göring under andra världskriget var chef för Luftwaffe ordnade han även beställningar till Sverige. Lokalen i Limhamn där det tillverkades tyska militär- och civila plan finns ännu kvar. I fabriken tillverkades bland annat Junkersplan som Göring ska ha testflugit. 1938 erbjuds Sverige ett ambulansflyg från Hermann Göring. Behovet var stort, men regeringen valde att avstå och nej till gåvan. Det upprörde både Göring och Hitler. Regeringen bad kung Gustaf V om hjälp för att lugna Berlin, och på väg till sin årliga semester i Nice stannade kung Gustav V och kronprins Gustaf Adolf (vår nuvarande kungens far) i Berlin den 2 februari 1939 för att vid en mottagning på det svenska konsulatet utdela en svensk medalj till Göring. Ceremonin var liten, men Göring som var förtjust i uniformer (tillverkade otaliga egna, bland annat helvita) och blingbling, blev nöjd.[3]

Så denne man har erkänts inte bara en gång av Jägarförbundet utan en gång till av kungen av Sverige som en viktig person. Han som var ansvarig för att miljoner judar, romer och andra människor gasades ihjäl eller annars plågades ihjäl på utrotningsläger under anda världskriget. Han har inspirerat Sverige att ta vid systematisk utrotning av vissa vilda djur, uppfordring av andra för att skjutas och idealiseringen av dödandet av dessa. Jag vet inte om detta pågår i något annat land än, för tyskarnas nazistiska viltförvaltning lades ned efter Tredje rikets fall. Men här hos oss finns nazisternas syn på djur, skog, jakt och demokrati levande i allra högsta grad även om de flesta av er inte känt till att jaktkulturen har bruna rötter.

Och det vi ser är inte vackert. Man utrotar rättsligt skyddade djur, man bryter mot EU-rätten systematiskt, man döljer den bruna historien. Till exempel boken ”Jaktens historia i Sverige  – vilt – människa – samhälle – kultur” av Kjell Danell, Roger Bergström, Leif Mattson och Sverker Sörlin (red) 2016, som anses vara jakthistorieforskningens moderna grundbok med otaliga professorer som sakkunniga förbigår Göring med tre små notiser, och skriver inget om hans relation till Svenska jägarförbundet, eller om att lobba in den nya svenska jaktlagen 1938 enligt mallen som han själv varit och stiftat 1934 i Nazi-Tyskland. Vi pratar alltså inte om att svenska makthavare tillfälligt träffade och minglade med Göring – utan om att Sveriges riksdag kopierade lagar från Hitlers Reichtag.[4] Men det som boken noterar är att Göring öppnade Jaktutställningen i Berlin 1937. Det är inte intellektuellt hederligt och visar hur mörkläggningen om viltvårdens rötter pågår än idag.


[1] Samernas roll i viltvården har blivit infekterad då det mesta idag i samband med jakt härleds till samernas rennäring – som om staten och Jägarförbundet på riktigt ville skydda renarna (som ändå är också en art som hålls bara för att sedan slaktas). Renarnas krympta marktillgång har sin grund i att staten, Svenska kyrkan och storindustrin helt sonika tog markerna i norr drygt hundra år sedan, och därtill kontrollen av jakträtterna. För renarnas vandring lämnades bara smala korridorer.

[2] Även Skogsstyrelsen och skogsvårdande myndigheter har under årtionden agerat i jaktens intresse mot djurens.

[3] Göring hade psykiska problem och morfinmissbruk som ledde till att han även lades in på psykiatrisk sjukhus i Stockholm under vissa perioder.

[4] Den ursprungliga versionen om 1938 års jaktlag handlade om att staten skulle ha ansvaret och kontrollen av jakten. Men den idén ändrades enligt tysk modell och ansvaret gavs till jägare utanför statsapparaten. Det innebär t ex att vanliga medborgare kan svårligen kräva ansvar eller kontrollera makten.

Kommentarerna modereras inte i förväg och omfattas inte av webbplatsens utgivningsbevis.

We have 5 more demos designed for you. Check them out: