Språket är en diskrimineringsgrund

Sedan minoritetslagen[1] börjat gälla i Sverige 2010 har det visat sig att det saknas juridiska instrument för att använda paragraferna.  Till exempel saknas sanktioner mot t ex kommuner som bryter mot lagen.

Minoritetslagen är implementering av Europarådets minoritetskonventioner som förutsätter att medlemslandet skyddar och främjar de nationella minoriteternas språk och kultur, samt ger dem delaktighet i beslut och processer som berör minoritetsskapet; språket, kulturen, identiteten. Men bristande rättsmedel hindrar minoriteternas rätt till rättvisa, särskilt när det är språket som diskrimineras.

Sverige har fastställt språkliga minoriteternas ställning i regeringsformens 1 kap § 2, 6 punkt[2], i språklagen, i minoritetslagen, i skollagen, i bibliotekslagen och förordningen om förvaltningsområden av nationella minoritetsspråk finska, tornedalsfinska och samiska, samt i barnkonventionen. Det finns ingen tvekan om att språket är en levande och väsentlig aspekt av minoriteternas identitet, liv och kultur och ska skyddas och främjas.

Ändå har Sverige lämnat språket utanför diskrimineringslagen[3]. Detta innebär att alla de tillsynsmekanismerna som ska finnas går i baklås eftersom kunskaperna om minoritetsrätten[4] är olovligt låga hos rektorer, kommunala tjänstemän, politiker, regionerna och länsstyrelserna samt inte minst hos juristerna hos myndigheter och domstolar.

Jag har sedan 2019 följt detta i ett antal fall där sverigefinska familjer försöker få den finskaundervisning de har rätt till av sina kommuner. Här är listan av rättsmedel som de har testat.

  • Anmälan till kommunen om diskriminering av barn med finska som modersmål – och i vissa fall direkta olagliga förbud att använda språket – täcks inte av kommunala antidiskrimineringspolicyn och riktlinjer. Kommuner hänvisar – felaktigt – till den kommunala likabehandlingen och integration av barnen.
  • Skolinspektionen beaktar ej anmälningar dit utan skickar dem – utan att fråga familjerna – till en annan myndighet: diskrimineringsombudsmannen, DO.
  • Diskrimineringsombudsmannen DO prövar ej diskrimineringen då språket inte finns med i lagen, utan avvisar fallen efter att ha läst kommunens policydokument. Ingen utreder de faktiska händelserna som skett, och om det är diskriminering. DO meddelar beslut som inte får överklagas.[5]
  • Justitieombudsmannen JO prövar inte fallet eftersom detta är DO:s område enligt dem.
  • Skolverket är inte en tillsynsmyndighet utan ger allmänna uttalanden om hur det bör fungera, men har inga medel att tvinga en kommun att lyda minoriteslagen.
  • Länsstyrelsen i Stockholm är inte en tillsynsmyndighet utan koordinerar, samråder och samlar rapporter, men har inga medel att tvinga en kommun att lyda minoritetslagen.
  • Statens offentliga utredning, SOU 2022:27 – Den högre växeln – har inte föreslagit någon skarp tillsyn för att lagarna ska följas.

Så den vägen som minoriteten har kvar är domstolarna. Men det kan ta åratal och då tappar barnet ju sitt språk. Vidare har vi sett under 2021 en typ av motvilja hos domstolar, t ex menar Tingsrätten i Västmanland att den inte är rätt forum för att pröva diskriminering av enskilda minoritetsbarn. Rättsskyddet hos en av landets största försäkringsbolag säger att man inte kan få rättsskydd för mål som handlar om minoritetslagen. Och för förvaltningsdomstolsmål får man aldrig rättsskydd. Det innebär att kostnaden kan bli hindret för nationell minoritet att få rätt i domstol.

Hittills har vi sett ett fall i förvaltningsdomstol dvs lägre instans där domstolen faktiskt har provat ett språkärende och gett de nationella minoriteterna rätt men i sak inte tagit ställning om språket får diskrimineras. För att komma till rätta med detta snabbt skulle man kunna göra följande justeringar i lagstiftningen:

  • Den problematiska ”ventilen” som byggts in i skollagen om att kommuner som ”inte hittar en lämplig lärare” måste tas bort och lagstiftaren ska tydligt markera att det är minoritetskonventionernas och minoriteslagens syften att skydda och främja dessa språk som väger tyngst.[6]
  • Minoritetslagen samt förordningen om förvaltningsområdet ska få en tilläggsparagraf om att det allmännas beslut som går emot de nationella minoriteternas rättigheter enligt dessa rättsakter ska lämnas utan verkan som ogiltiga.
  • Språket ska lyftas in i diskrimineringslagen som diskrimineringsgrund utan fördröjning.

På längre sikt vore det bra om minoriteterna fick en egen Minoritetsombudsman.

                                                                                                                                                                                                          


[1] Lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk

[2] “Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.”

[3] Diskrimineringslag (2008:567), diskrimineringsgrunderna finns i 1 kap 5 §; kön, könsöverskridande identitet och uttryck, etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.

[4] Inga juristutbildningar undervisade 2021 i minoritetslagen i samband med diskrimineringsrätten, ett universitet har en valbar kurs. Detta kombinerad även med mycket få som läser ingående Europarådsrätt och EU-rätt.

[5] Nu får man alltid överklaga ett beslut som handlar om myndighetsutövning som blir betungande för den enskilde och strider mot dennes civila friheter och rättigheter enligt EKMR, men få känner till detta.

[6] I den sk Girjasdomen, mål: T 853–18, fastställde Högsta domstolen att Europarådets minoritetskonventioner gäller som lag i Sverige och ska beaktas, och att de anger att nationella minoritetens särintresse väger tyngre vid lagkrockar, eftersom det handlar om konventionstillämpning.

Leave Comment

We have 5 more demos designed for you. Check them out: