Valresultatet är inte klart vid skrivande stund och det kan ta tid innan det blir klart med tanke på hur jämt det är. Samtidigt kan man redan se vissa tendenser som kommer igenom från olika valdistrikt väldigt starkt. Det intressanta är hur SD och ”Övriga” slår undan de gamla partierna rejält. Övriga har fått på vissa håll mellan 12 och 25 % i kommunalval. SD har klättrat upp till andra största parti i riksdagsvalet. Vad betyder detta? Men först: jag röstar inte pp SD eller Nyans. Däremot analyserar jag som sociolog.

Det som vi vittnar just nu är två saker. SD:s framgång handlar om att väljare vill markera mot inkompetenta, korrupta och arroganta politiker, och även tjänstemän och media. Att vi har inga garantier för att Jimmy fixar allt som är trasigt i Sverige spelar ingen roll. I och med medborgare inte har någon möjlighet i verkligheten (som i andra länder) att t ex stämma staten, eller få en lat, korrupt eller arrogant statstjänsteman som skadar enskilda i myndighetsutövning dömd – och att inte ens drömma om att få en värdelös domare att ställas till ansvar – eller för den delen anmäla en minister som agerar mot landets lagar och EU-lagar – blir detta budskapet är för att ”enough is enough”. Vi har bara KU som kan driva åtal mot ministrar och det händer ju aldrig för det är ministrarnas partikamrater som sitter i KU. Svenskt förvaltningssystem är riggad för de partier som har makten och mot enskilda. Därför blir SD:s klarspråk om migrationsverket, rikspolischef och folkhälsomyndigheten så förlösande. Även om de flesta förstår att SD har sina historiska rötter i den bruna jorden. Men det är ändå bättre att få någon på sin sida än att bara förminskas och osynliggöras av ledarskribenter, kommunalpolitiker och förvaltningschefer.

Det andra som sker är att den brist på integration och oförståelse i djupet för vad invandrarskap innebär. Presscheferna, spinndoktorerna, journalisterna och politikerna förstår inte hur det svenska folkhemmet är riggat för svenskar som vuxit upp här, men hur det är omöjligt att förstå hur det fungerar om man kommer hit som vuxen. Att på BVC, i förskolan, skolan, på socialen, och hos doktorn klappas man på huvudet hela tiden om man är invandrare, när någon förklarar att ”Här i Sverige gör vi på detta vis” … att vi invandrare har bara ett värde om vi blir som svenskar, dvs assimileras.

Jag själv höll på med att förlora mina – nu vuxna – barn i en vårdnadstvist på 90-talet, när landets bästa advokatbyrå inom familjerätt utmålade mig som ett hot mot mina barn, då jag talade finska med dem. Och ingen på förskolan eller skolan lyfte ett finger för att stötta mig trots att de sett hur jag tog hand om dem väl, medan den svenske pappan fick allt stöd av socialen för att ”rustas” för att få vårdnaden ensam. Jag fick tröst av finska ambassaden men kunde inte flytta tvisten eftersom den påbörjats i Sverige. När jag skulle göra en motanmälan mot pappan, vägrade myndigheter att ta emot den, och socialtjänsten vägrade göra ett hemmahosbesök hos mig. Tingsrätten dömde vårdnaden intermistiskt till pappan och skrev i domen bl a att det var ett problem att jag talade finska med barnen.

Några år senare som journalist hamnade jag i tänderna på Baseball-ligan på Norrmalmspolisen. De misshandlade mig grovt på stationen och skrev sedan en ”LOB” på mig, trots att jag var nykter. Jag hade i egenskap av finsk journalist bett polisern identifiera sig, något de måste, i en situation där de trakasserade en bosnisk flykting. Det slutade med förfalskat läkarintyg för dem om skador som jag skulle ha åsamkat dem när jag låg på magen i handbojor med en polis med sitt knä på min nacke/rygg, dvs det förbjudna greppet och två andra stod brevid. Min anmälan om övervåld lades ned i brist på bevis men det blev (som hämnd?) en rättegång mot mig. Jag hade dock efter natten i fyllecellen åkt direkt till Karolinska och tagit promilleprov och bilder på mina skador. Men mina journaler försvann innan tingsrättsprocessen. Lägligt. De kom fram senare efter hård kamp mot Karolinskas chefsjurist, och jag fick draghjälp av finsk press där. Jag förlorade då man kan inte vinna mot uniformerade poliser i en svensk tingsrätt, såsom min advokat förklarade det för mig. Domare och nämndemän tror på allt polisen säger. Därför är det extra läskigt att höra hur polisens kvalitet tycks sjunka år efter år.

Jag är inte ensam om sådana erfarenheter. Tvärtom, de är mycket vanliga och få svenskar förstår hur välfärdssamhället behandlat de som inte är svenskar och talar svenska.

Ofta anser det allmänna att de räddar oss från oss själva när det systematiskt bryter mot våra civila och medborgerliga rättigheter på olika sätt och levererar undermålig myndighetsutövning. Det som sker med Nyans nu på kommunal nivå – vissa distrikt upp till 25 % – är att man slår politiskt mynt av de ständiga strukturella trakasserier som invandrare utsätts för – och vem kan tycka att det är fel för invandrare att bli en del av samhället och agera enligt parlamentariska spelregler för att bli delaktiga?  Men att inte förstå att deras kraft baseras på den frustration som invandrare känner, och att inte ta det på allvar, har gett näring för Nyans, som dessutom lutar sig mot turkisk finansiering enligt vissa medieuppgifter. Människor som lämnats i sina orter utan förståelse för sina rättigheter och hur lagarna fungerar i Sverige, är lätta offer för Nyans, som ser ut att vara välorganiserad och ha medel för att agera. Att bemöta det som sker med att ”väljare borde respektera samhället” är ju att idiotförklara invandrarna samtidigt som man fortsätter att marginalisera deras upplevelse av Sverige. Inte en enda tidning vågade gräva i fallen där socialtjänsten faktiskt har tagit barn på fel grunder med stöd av LVU och därefter placerat dem så att de inte ska ha kontakt med sitt språk, kultur eller familj. Det händer varje dag i vårt land. Jag vet för jag har varit även ordförande i en kommunal socialnämnd som tog dessa beslut. Jag upptäckte hur vi använde LVU för att uppfostra, straffa, eller även som verktyg i vårdnadstvister – och inte alls för barnets bästa. Nu är det säkert undantagsfall men för varje familj som drabbas är det ingen tröst. Det borde vi våga prata om och inte börja med något snyftmantra om stackars socionomer. Barnet borde ju vara i centrum. Här är svensk journalistik urdålig – man gräver ytterst sällan om socialtjänsten tillkortakommanden.

Jag har läst mig sedan samhället försökte trycka mig i skorna till både magister i sociologi, licentiat i medievetenskaper och jurist. Nu trycker ingen ned mig längre. Och förmodligen flyttar vi ut från Sverige snart. F ö fick inte pappan vårdnaden. Jag tog barnen från Sverige helt enkelt efter rådet från Finlands ambassad i Stockholm, och gömde oss tills jag lyckades tvinga honom vid förhandlingsbordet utan advokater och myndigheter. Det tog ett år. Idag är vi vänner och goda morföräldrar till våra två barnbarn. Och våra barn är flytande på finska. Och allt är preskriberat.

Så med SD och Nyans på frammarch i svensk politik kommer hela vårt folkhemska bygge skakas i grunderna vare sig ni vill det eller inte. Det finns ingen återvändo just nu. Bygget av det nya Sverige måste utgå ifrån allas erfarenheter och erkänna dessa om vi ska finna nya strukturer där enskildas rättigheter skyddas och alla är lika inför lagen.

/ Kommentarerna modereras inte i förväg och omfattas inte av webbplatsens utgivningsbevis.