(Detta är ett gästinlägg av mina f d klienter som jag inte varit ombud för sedan 21 juni 2021. Det publiceras eftersom jag är även journalist och har utgivningsbevis för denna blogg och därigenom grundlagsskydd för yttrandefrihet och tryckfrihet.)

Av Linda Tanskanen till: Anna Lundberg, ordförande i grundskolenämnden i Västerås och Kjell Ivemyr, ordförande i skolnämnden i Hallstahammar, samt till Alexandra Olsson Caroline. Högström, Viktoria Skure Eriksson, Charlotta.Magnergard, Agneta.Luttropp, Carl-Henrik Knutsson, Hakan Lindberg, Gisela Carsting, Jakop Yildiz, Madjid Ibrahim Ibrahim, Donatello Piancazzo, Birgitta Åkerberg, Jonathan Taki, Susanne Nordin, Amy Gayo, Caroline Frisk, Amanda Gronlund, Sigurd Synnergård, Margareta Sundin Niko Ljevar, Karin Enedahl,Ozlen Ozerol Frejd, Jenny Landernas, Torbjorn Estelli, Inga-Lena Stromberg, Elisabeth Erngren, Ewa Bjorklind, Roland Svangren, Latif Yosefi, Lisbeth Wallman, Carola Gustafsson-Hegonius, Maria Andersson Bahri, Anna Pettersson, Anna Åkerström, Philip Jandovsky,Tomm Emterby, Eleonor Zeidlitz, Carolyn Karlsson.

Även till de ansvarige tjänstemännen: Barn- och skolförvaltningschef Anna Landehag, Hallstahammar, samt Barn- och ungdomsförvaltningschef Åsa Lundkvist, Västerås.

Av Linda Tanskanen

Bästa skolpolitiker, och högsta ansvarige beslutsfattare för frågor som berör barnens rättigheter i skolan,

Med stöd i Barnkonventionens artikel 30 vänder jag och min man oss direkt till er. Ni är motpart mot oss i en rättegång och vi upplever att de dyra advokaterna som kommunen har anställt från Stockholm för att
krossa oss, tar inte vårt budskap till er som sig bör. Därför skriver vi detta till er. Vi önskar att ni kan av skäl som redovisas nedan acceptera att var part står för sina rättegångskostnader nu när vi har
återtagit stämningen mot er. Vi hoppas att få komma till nämnden och berätta även personligen om
vad vi har varit utsatta för.

Sedan 2017 har vår familj tillsammans med ett andra sverigefinska familjer i våra kommuner kämpat för
att våra barn ska få adekvat finskastöd i förskolan och finskaundervisning i skolan i enlighet med lagar
och regler som fastställer att nationella minoriteter har en särställning beträffande språkminoriteter, då
deras kultur och språk är en del av landets historia och kulturarv. Vårt språk och vår kultur ska enligt
konventioner och lagar skyddas och främjas, och samhället ska ge oss delaktighet i beslut som gäller
våra minoritetsrättigheter. Barn och ungdomars tillgång till sitt minoritetsspråk, kultur och identitet ska
särskilt skyddas enligt lagen.

Men när vi anmälde att lärare och personal på skolan säger till våra barn att sluta prata finska utanför
klassrummet, att finska barn delades ifrån varandra i grupperna, och att man anklagade våra barn för att
vara bråkiga, när de pratade sitt modersmål med varandra, möttes vi av en mur av oförståelse av andra
än sverigefinländare, och det visade sig att tillsynsmyndigheterna förstod inte heller. Vi kände igen
beteendet från berättelser om tvångsassimilationens tider i Norrbotten på 50-talet när finska och
samiska skulle utrotas från barnen.

Men våra anmälningar – vi var fyra familjer – togs ej på allvar. Skolinspektionen utredde ej, utan
skickade utan att fråga ens oss ärendena till DO, som beslutade att inte tala med oss eller våra barn,
utan man konstaterade att kommunen hade regler för att inte diskriminera. Bra! Men de utredde inte
om diskriminering skett och satte ett överklagningsförbud på beslutet för att få slut på ärendet.
JOanmälan om att DO inte gjorde sitt jobb slutade med att JO hänvisade till att DO har redan granskat
fallet. När vi lämnade en anmälan till Europarådets domstol om mänskliga rättigheter angående att våra
barns situation har inte granskats av någon som har tillsynkom ärendet tillbaka då den inte har prövats i
nationell domstol.

Just vår familj blev särskilt drabbade i det hela därför att vi bor 400 meter från Västerås gräns på
Hallstahammars sida. Västerås kommun inledde som vi uppfattade det repressalier mot oss när våra
yngre barn skulle söka till deras finska klass. Vi fick rätt i Skolväsendets överklagandenämnd som
konstaterade att Västerås nekat henom plats på felaktiga grunder men ändå fick hen ingen plats.
Därefter förklarade Västerås för oss att de inte tänkte följa tillsynsmyndighetens beslut, och att våra
barn inte var välkomna, samt stämplade oss föräldrar som bråkiga. Intern kommunikation i
förvaltning visar hån mot oss och att man bestämt sig att klämma åt oss. Det är faktiskt repressalier
som träffar våra barn. Är ni okej med det?

En gammal (muntlig) överenskommelse mellan Hallstahammar och Västerås om att Hallstahammars
finska barn får skjuts till Västerås finska klass bröts plötsligt. Båda dessa kommuner tillhör
förvaltningsområdet för det finska språket nationellt och får ett särskilt årligt bidrag av staten för
merkostnader i samband med sina skyldigheter, Hallstahammar 660 000 kr och Västerås runt två
miljoner kronor. Enligt lagen har båda en tydlig skyldighet att informera kommunens invånare om lagens
krav att ordna såväl finskt språkstöd på förskolan helt eller till väsentlig del, samt adekvat
finskaundervisning i grundskolan. Det handlar inte om integration av våra barn såsom Västerås har
hävdat, utan särställning som garanteras i lagen för att bevara språk och kultur.

Men våra barn blev utan undervisning då Västerås inte ville veta av oss, och Hallstahammar har inte
organiserat undervisningen. Absolut ingen bryr sig eller tar ansvar.

De tafatta försök som gjordes var ibland skrattretande. T ex har man sagt till oss i Hallstahammar att om
vår 3- åring och vår 1 -åring får vara på en svenskspråkig förskola där 1-2 andra minoritetsbarn finns, då
kan de bidra till att en halvspråkig personal där på förskolan får lära sig bättre finska och kunna prata
med barnen! Sammanlagt har Hallstahammar under denna tid underlåtit att erbjuda finskaundervisning
till våra barn som mest ca 50 % varje läsår utom höstterminen 2021 då undervisningen uteblev helt. Det
blev så flagrant att Hallstahammars förvaltning har skrivit till oss och bett om ursäkt.

Visst, ursäkt är bra. Men vi har om och om frågat: hur ska man kompensera för barnen som förlorar sitt
språk i och med undervisningen har saknats eller är undermålig? Vi har kämpat för att få fram
läroböcker på rätt nivå och det har tagit en hel termin ibland, vi har bett om att få sommarundervisning
eller ersättning för sommarläger i Finland för att komma ikapp. Helt tyst från förvaltningen. Vad är
ursäkten värt då?

Vi beslutade att stämma kommunerna för att testa om nationella minoritetslagen kan skydda våra barn
och säkra deras rätt till att lära sig och utvecklas i sitt andra modersmål. Ett språk som är erkänt av riket Sverige som ett nationellt minoritetsspråk som ska skyddas och bevaras i Sverige. Lagen baseras ju på
Europarådets konventioner om mänskliga rättigheter och ska alltså uppfyllas med samma iver som ni
jobbar mot diskriminering av funktionsvarierade eller för jämställdhet. Ingen skillnad i enskildas
rättigheter där.

Vår hemförsäkring och en särskild rättsfallsförsäkring separat skulle garantera oss hjälpen som vi behövde.
Ingen har gjort motsvarande tidigare, så det tog lång tid att formulera stämningsansökan så att
diskrimineringsaspekten utifrån nationella minoritetslagen, tillsammans med skollagen, språklagen och
konventioner som skyddar minoriteternas rättigheter som är faktiskt mänskliga rättigheter enligt
Europarådet, kom på plats.

Nu har vi med stor möda drivit fallet i över ett år men i total uppförsbacke. Domstolen ansåg inte sig
egentligen vara rätt forum – frågan är då vilket forum skulle det vara? Domare avvisade vårt ombud och
våra försäkringar täcker enligt försäkringbolaget inte rättsfall med lagen om nationella minoriteter, eller
skadeståndsrättsfall, trots att vi fick ett besked när vi inledde processen att de gör det. Så vi får inte
ersättning för ett ombud. Vi har känt hela processen att ingen vill pröva huruvida finska barn kan
diskrimineras.

Rättsprincipen om att båda parter ska ha samma chans gäller tydligen inte oss. Ni på kommunen arbetar
med kommunens skattemedel mot oss, och ni har dessutom försäkringar (har chefsjuristen i Västerås
bekräftat) något som vi inte har.

Men den kanske största kränkningen som vi och våra barn känner kom när vi upptäckte att
grundskolenämnden i Västerås har anlitat en mycket dyr advokatbyrå med två advokater som tar 5000 –
6000 kronor i timmen i Stockholm och betalar just nu minst fem gånger mer i advokatkostnader än vad
det skulle kosta om de hade anlitat de upphandlade advokatbyråerna som Västerås hade förra året, och
som så sent som i december 2021 har upphandlats igen.

Vi vände oss till stockholmsadvokaterna (inte genom det avvisade ombudet utan en annan bekant jurist) för att be dem att förmedla till Västerås kommun att vi kan tänka oss att dra tillbaka stämningen då vi varken får ett ombud eller rättsskydd. Då fick vi det chockerande svaret av era advokater att de ska villkora huruvida de ska tala med er och förmedla vårt budskap; om vi inte efterger vår talan i domstolen och i praktiken skriver på en dom att våra barn aldrig har diskriminerats, kommer de inte kontakta er som är deras uppdragsgivare. Det kändes som utpressning.

I vilket fall som helst skulle advokatfirman se till att fakturera i alla fall 200 000 kronor i
rättegångskostnader. Därefter fick vi veta att även Hallstahammar har för två månader sedan anlitat
samma Stockholmsbolag med samma kostnader. Fullmakten är underskriven av skolnämndens
ordförande. Västerås har uppenbarligen även en försäkring eftersom chefsjuristen har angett rådet att
anlita det dyra bolaget vilket gör att kommunens egna upphandlade (lokala) advokater ignoreras trots ramavtal i enlighet med lagen om offentlig upphandling. Därmed är kommunen försäkrad mot förlusten, något som vi inte är. Vi har inte en chans för en rättvis rättegång.

Vi lever på familjefaderns lön då familjemodern jobbar halvtid som timanställd inom LSS för att de två
minsta barnen inte ska förlora sitt andra modersmål det nationella minoritetsspråket finska då det inte
finns något alternativ i hemkommunen som skyddar och främjar det finska språket och den kulturella
identiteten i någon förskoleverksamhet i Hallstahammar. Sätter vi de minsta barnen i den
”finskspråkiga” förskoleverksamheten i Hallstahammar förlorar barnen sitt finskaspråk och sin kulturella
identitet. Trots ansökningar till Västerås stad avvisar de barnen trots att det finns plats på den
finskspråkiga förskolan Hällby förskola i Västerås då särskilda skäl saknas. Är inte tillhörigheten till en
nationell minoritet ett särskilt skäl nog, vad mer behövs? Det är den enda förskolan i länet som har
verksamhet helt på finska. Bevisligen är det svårt för kommuner att anställa personal med rätt
språkkompetens och kunskap om hur man bedriver en förskoleverksamhet för att bevara och utveckla
ett nationellt minoritetsspråk.

Varför kan man inte göra ett samarbete som gynnar alla, kommuner som minoritetsbarn? Där barn får
möjlighet att tillsammans med andra barn i samma livssituation som de själva befinner sig i få
möjligheten att använda och utveckla sitt minoritetsspråk och sin kulturella identitet i förskolans vardag.
Där minoritetsspråket och den kulturella identiteten får stå i centrum. Den möjligheten finns inte idag.
Kommunerna skulle gynnas att samarbeta genom att samla kompetens, personal och barn för att skapa
språkmöjligheter för att lagen ska uppfyllas om helt eller till väsentliga delar av verksamheten på finska
och samtidigt erbjuda invånarna (barnen) nyckeln till sina rötter och sitt ursprung. Eftersom det verkar
vara svårt att få adekvat personal och skapa lönsamma finskspråkiga förskoleverksamheter som bevarar
och utvecklar minoritetsspråket och den kulturella identiteten. Som lockar familjer att sätta sina barn i
nuvarande verksamhet inte gör.

Det känns oerhört knäckande att båda kommuner är beredda att använda hundratusentals kronor för
att krossa oss istället för att säkra finskspråkig undervisningen till våra barn. Det rimmar även illa med
Barnkonventionens artikel 30.

Vi har i vilket fall som helst återtagit stämningen den 28 mars. Men trots detta tvingades vi till en
muntlig förhandling den 29 mars, och där har man fastställt att kommunerna nu ska komma in med sina
kostnadskrav. Därefter kommer domaren, som vi inte längre har förtroende för, besluta om våra
rättegångskostnader. Begrunda även att vi redan betalar skatt i Hallstahammar och är med och
finansierar alla de otaliga människorna som har använt otaliga timmar på att motarbeta oss istället för
att ordna den undervisning som våra barn vill ha och behöver.

Vi förstår nu att det aldrig var tänkt att våra barn på riktigt ska ha några rättigheter och att ingen i
samhället vill utreda om de har varit diskriminerade. Det var naivt av oss att tro att lagen skulle vara
lika för alla. Men vi ber er att begrunda rättegångskostnaderna, särskilt när någon rättegång aldrig ens
hållits.

Sverigefinnar har funnits i Västerås och Hallstahammar i hundratals år, alla blev inte svedjefinnar i
Värmland utan stora grupper flyttade till våra trakter och blev yrkesmänniskor, arbetare och även
tjänstemän och präster. Det är tragiskt hur man idag inte ser betydelsen av nationella minoriteter för vår
ort.

Det är enögt att inte förstå att detta kan koka upp till en valfråga också. Vi är rätt många, och vi har varit tysta länge, om det ska vara så att kommunens medel används för att krossa vanliga barnfamiljer som
endast har velat få sina lagliga rättigheter uppfyllda, då kommer allt fler ansluta sig till oss. Vi har redan kontaktat sverigefinska delegationen och informerat dem om vad som försiggår här, och public service
på finska har följt detta redan ett tag. Vidare har vi informerat granskningsgruppen på Europarådet i
Strasbourg om läget och när de kommer på besök i sommar för att se hur Sverige uppfyller sina
åtaganden för nationella minoriteter, hoppas vi att kunna lyfta vår berättelse för dem.

Den av Västerås Stad anlitade icke-upphandlade advokatbyrån i Stockholm visade sig vara fräckare än vi trodde och tingsrätten mer aningslös än lovligt. Byrån har lämnat in en rättegångsräkning sammanlagt för båda kommuner på 440 000 kronor som vår familj ska betala, trots att vi återtagit stämningsansökan. Rättegångskostnadsräkningen som Västerås godkänt med ert eniga nämndbeslut saknar timredovisning, timpris och arbetsredogörelse vilket är helt oskäligt.

Det är nu upp till er att välja, är det en oskälig eller rimlig kostnad att betala för en barnfamilj som endast velat ge sina barn den lagstadgade rätten till sitt nationella minoritetsspråk och sin kulturella identitet?

Linda Tanskanen, förälder till fem barn som behöver finskaundervisning

UPPDATERING: I januari 2023 utfärdade Västerås och Hallstahammar fordran till familjen Tanskanen och deras f d ombud på sammanlagt cirka 450 000 kronor – 45 000 EUR för rättegångskostnader. Advokatbyrå Delphi som anlitats trots att kommuner hade egna upphandlade byråer har fakturerat summan utan att lämna in en arbetsbeskrivning, utan att målet någonsin prövats i domstol. Sammanlagt har byrån producerat en sida i sakfrågan till Västerås (svaromålet ”vi bestrider allt”) och inget för Hallstahammar. Trots detta godkände Västmanlands tingsrätt rättegångskostnaderna. Den 1 februari 2023 offentliggjordes Europarådets åttonde kontrollrapport angående Sveriges åtagande gentemot nationella minoriteter (Eight Evaluation Report on Sweden by Committee of experts of the European Charter For Regional Minority Languages) och fallet tas upp under punkt 14, samt i fotnoten 12 som hänvisar direkt till detta öppna brevet. Europarådet lämnar skarp kritik mot Sverige angående att man inte ordnar finskaundervisningen för barnen som har rätt till det, samt att man inte räknat in språket som diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen, vilket leder till att nationella minoriteter kan inte pröva sina rättigheter under rättvis rättegång i Sverige.

/ Kommentarerna modereras inte i förväg och omfattas inte av webbplatsens utgivningsbevis.