Licensjakt av varg strider mot EU-rätten

Av Johanna Parikka Altenstedt, jur kand och jur mag

EU-domstolens dom i mål C 674/17 Tapiola har förändrat rättsläget så att praxis från domen HFD 2016 ref 89 inte längre kan anses vägledande när det gäller licensjakt på varg i Sverige. Med utgångspunkt i bindande praxis från EU-domstolen och EU-kommissionens purfärsk vägledning (oktober 2021) för att tolka habitatdirektivet 92/43/EEG, som har rättskraft, kan det konstateras att licensjakten på den svenska vargstammen strider mot EU-rätten på många punkter.
Sverige har förbundit sig att följa EU-rätten som medlemsstat och har varit en mycket argt kritiker av andra länder som bryter mot EU:s fördrag. Dessutom pågår det ännu sedan 2011 ett öppet överträdelsefall mot Sverige angående brott mot habitatdirektivet och EU:s fördrag. Ändå agerar partierna i riksdagen som det var skottpengar på varg och våra myndigheter uppmuntrar till olaglig vargjakt, vilket är lagtrots på högsta nivå. Vi behöver börja prata om vargrätt innan det är för sent.

EU-rätten har företräde

Låt oss fastställa en gång för alla några EU-rättsliga spelregler: EU har miljörättslig kompetens (betyder i EU-rättsliga sammanhang företräde före) och därigenom gäller miljödirektiven såsom Habitatdirektivet med direkt effekt och gäller vid normkonflikter före nationell rätt som strider mot den, t ex jaktlagen.

Miljödirektivens direkta effekt har fastställts i domar av EU-domstolen under de senaste åren. Dvs direktivet gäller oavsett hur medlemsländer obstrurerar och skapar fintar i sin nationella rätt för att slippa följa den. Att göra så är ett brott mot EU:s grundfördrag eftersom det innebär att landet bryter mot sin lojalitetsplikt mot EU, som man gått med på i samband med att man accepterat avtalsvillkoren för medlemskap. Däribland finns även Århuskonventionen som fastställer miljöorganisationernas talerätt och att detta talerätt i domstolar ska beaktas generöst av domare.

Ändå försöker Sverige hindra miljöföreningar att överklaga – Förvaltningnrätten i Luleå obstruerar ständigt och t ex med fallet med DRIS, där man nu väntar på beslut från Högsta förvaltningsdomstolen. Man krävde helt emot GDPR och enskildas grundlagsrätt att tillhöra en idell förening medlemslistor av DRIS för att bedöma hur många vi är, trots att vi har skickat in av Notarius Publicus intygade dokument om hur många vi är. Det räcker om man grundar ett parti – vilket är också en ideell förening. Varför kräver domstolen uppgifterna av en djurskyddsförening? Med vilken rätt? Jag som ordförande av DRIS vägrade att skicka in namnlistor med adresser till domstolen, där de blir sedan offentliga handlingar. Jag har skyldighet att skydda medlemmarnas integritet. Märk väl att vargjaktlagens medlemmar hålls alltid hemligstämplade av myndigheterna.

Förvaltningsrätten i Luleå

Att Sverige har antagit regler för att just rovdjursbesluten får endast överklagas i Luleå är en märklig avart av den dömande makten, och knappast EU-rättsligt hållbart. Den kom när Sverige 2016 var tvungen att släppa Naturvårdsverkets makt över överklagningar, fram tills dess hade vi som vilken bananrepublik som helst ett system där Naturvårdsverket både bestämde reglerna, verkställde dem och sedan dömde sig själv vid överklagningarna. Bryssel satte dock stopp för detta effektivt 2016 när de väl trodde att det kunde vara så illa. Men det som hände var att man förde med ett regeringsbeslut över domstolsmakten till domstolen i Luleå oavsett var vargen, länsstyrelsen eller överklagaren finns i landet, och man delegerade makten för jaktbeslut till länsstyrelserna, som kan nästan lika lite om EU-rätten som Förvaltningsrätten i Luleå.
De som orkar sätta sig in i de förvaltningsrättsliga piruetterna både inom licensjakten och inom skyddsjaktsbeslut kommer inte att tro sina ögon först. Det blir en lång traumatiserande tillstånd föAr en rättsskaffens medborgare att våga tro att den av EU och Sverige strikt skyddade & hotade arten Canis Lupus kan behandlas så illa av myndigheter och domstolar. Det tar lång tid för oss som inte är med i något jaktlag att faktiskt inse hur många domare, jaktkonsulenter, landshövdingar, journalister, partiledare och viltvårdsdelegationsmedlemmar jagar och har sin lojalitet i första hand hos jaktlaget än den gällande lagen. Jävigt och partiskt skulle man säga i andra EU-länder, och därmed brott mot EU:s grundläggande rättsliga principer. Här dock helt tyst som om det var världens mest självklara sak att just habitatdirektivet behöver man inte bry sig om inom staten.

Det vore väldigt klädsamt om t ex journalister faktiskt brydde sig om demokratin och rättsstatens regler, för vi kan inte ha ett område där lagen bara finns på papper och i praktiken har vi anarki. Det är inte helt otänkbart att vi har våra problem med den enorma mängden vapen i samhället som nu spridit sig som smitta i klaner och gäng, på grund av jaktintresset. Jägare kommer aldrig acceptera reglering av vapen och då får vi leva med några dödsskjutningar av människor per månad? Vore intressant om någon vågade gräva djupare i dessa samband. Istället skyddar man jägare som olagligt stänger vägar och skogar för vanligt folk för att få idka sin jakt och sedan skickar färdigt pressmaterial till redaktioner som annars låtsas vara så himla oberoende – men vid jaktnyheter tar alltid in jägarförbunden som sakkunniga och utgår ifrån paradigmen att jakt är en rättighet som ska försvaras.

Överhuvudtaget skrämmer det mig hur lat och flat media är i dessa frågor. På ett seminarium organiserad av De5Stora om ”jaktsabotage” där jag talade i oktober fanns jägareförbundens ordföranden och Sveriges radios naturreporter med. Trots att flera jaktmakthavare öppet talar om hur det ska vara förståeligt att man förgiftar vargar till döds och att det ska inte ses som brott, svarar Public Service SR -reportern att de i Naturmorgon har fått strikta direktiv från ledningen att inte rapportera om sådant som kan bli konflikt utan hålla sig till mjuka stories. Så man har av bara farten själv abdikerat från sin granskande uppgift utan att vi lyssnare har fått veta det. Vad säger Journalistforbundet?

Och vad säger juristerna, när landets jägarförbund försöker införa i begreppsapparaten ett brott som inte finns: jaktsabotage. Det hårresande missbruk av vår rättssystem att börja prata om ett brott som inte finns i lagboken. Den illegala jakten pratar man betydligt mindre om, den som redan finns i lagboken.

Skälen till licensjakt är egentligen gaslightning

2011 prarade man om genetiska orsaker till licensjakten, som om det var nödvändigt för att vargarna skulle hållas friska från inavelsverkan. Här är en liten sång och videoklipp Wof Justice som jag initiativ för och skrv manus som PR-konsult för att upplysa om läget. Den är nog så aktuell än idag och en bra påminnelse av var vi började. Sedan har skälen till licensjakt ändrats om och om – med ett syfte: att erbjuda en stor jakt varje år för inhemska och utländska jägare, som i sin tur betalar rejält för att få komma hit och tillhöra jaktlagen. Annonsering för att äntligen få jaga varg i Sverige har förekommit i utländsk press.

Den svenska jakten anses idag, 2021, ha som sitt syfte att begränsa den negativa socioekonomiska och psykosociala påverkan som t ex täta vargstammar kan ha på människor som bor i områden med mycket varg. Detta är en juridisk gaslightning av rang – för habitatdirektivet fastställer i artikel 12 ett absolut förbud att döda och skjuta individer av habitatdirektivets strikt skyddade arter från bilaga 4, där bland annat den svenska vargen är upptagen tillsammans med t ex lodjuret och vattensalamandern. Det är svenska biologer och experter som har lämnat uppgifterna och statistiken som är grunden till att arterna är upptagna där. I själva verket har svenska lagstiftare lyft bort vargen från våra artskyddslagar som skyddar bl a vattensalamandern, och istället sagt att implementering av habitatdirektivet sker genom jaktlagen. Det är här det stora rättsliga bedrägeriet mot demokratin, rättstaten och vargen sker. Eftetsom jaktlagen är till för att främja och kontrollera jakten är jakten i sig lagens skyddsintresse. Inte djuren. Därför har man aldrig lyft in artikel 12 – det absoluta förbudet att döda / skjuta vargar och andra skyddade rovdjursarter – i jaktlagen. Sjävfallet inte, för det går rake emot jaktlagens syfte och intention. Därmed har vargen aldrig fått det rättsliga skyddet som det skulle fått och som Sverige bedrägligt kommunicerat till Bryssel om.

Den svenska lagstiftaren och Naturvårdsverket har grävt en rättslig varggrop för vargen.

Sedan finns det direktivets artikel 16 där man listar eventuella undantag – dispens – från det absoluta dödandeförbudet. Det är därifrån som man har tagit ett av undantagen och vrängt till det så att skyddsobjektet skulle vara människans behov och inte djurets behov – vilket är en 180 graders vänding från habitatdirektivets syfte – att strikt skydda djur och växter och deras levnadsförhållanden. Det är aldrig människan som är i fokus i miljödirektiven. Så det kan rent principiellt inte ligga till grund för licensjakten. Den har man beaktat i jaktlagen och i jaktförordningen, bl a jaktlagens § 23 innehåller dessa villkor. Men vad som har hänt är att utan artikel 12 blev artikel 16 en självständig bestämmelse som anger skäl till jakten. Man läser helt enkelt lagen fel.

Artikel 16 i habitatdirektivet måste alltid läses tillsammans med artikel 12 (och 2) i direktivet och den nationella tillämpningen får inte koppla dessa artiklar ifrån varandra som man gör i Sverige.

Naturvårdsverket tillät 2020 jägare att ta skinnet som trofé helt emot CITES

Vidare har EU-domstolen i en viktig dom, Tapiola C-674/17 om vargjakt i Finland – som då blir gällande rätt i hela EU – fastställt att jakt får endast användas enligt rigorösa krav på vetenskaplighet utifrån artens behov och utbredning, samt att det är lett i bevis att jakten, såsom här licensjakt, är den enda ändamålsenliga lösningen på den på förhand fastställda problematik som framgår i jatkbeslutet. Licensjakt är inte lösning på någon sådan problematik som EU-domstolen eller lagarna tillåter. Det är snarare en hobbyverksamhet eller affärsmässig verksamhet där våra utrotningshotade vargar används som gratis råvara – och för att locka till sig riktigt rika jägare från andra länder har Naturvårdsverket 2020 tillåtit att man får ta skinnet som trofé helt emot Bernkonventionen och CITES -konventionen om hotade arters kroppsdelar som inte får säljas eller överlåtas.

Vi förfasar oss för noshörningarnas och elefanternas betar men tillåter anonyma rika jägare från hela världen att komma hit och försöka ta ett vargskinn – med myndigheternas goda min. Så en vargvalp kan jagas av 300 fullvuxna män beväpnade till tänderna, klädda till gerillakrigsföring, med nattsikte och ensamrätt i skogen som egentligen omfattas av allemansrätten. Den absolut kanske värsta gaslightningen i detta är att staten har mage att kalla det hela för ”myndighetsutövning”.

Licensjakten är i allra högsta grad oproportionerligt med tanke på hur sårbar den svenska vargstammen är. Myndigheterna struntar dock i försiktighetsprincipen eller proportionalitetsprincipen.

Istället pågår det ett spel där man rapporterar till EU (enligt artikel 17 i habitatdirektivet) att vi har en gynnsam bevarandestatus för vargen i hela Sverige, samtidigt som man i praktiken betraktar vargens utbredningsområde täcka åtta ”varglän” där man tillåter några revirer, även om det är också idag en sanning med modifikation, för t ex i Jämtland har nästan alla revirer utplånats i smyg under de gångna åren. Detta kriminella tjuvjagandet som genomförs med olagliga metoder går helt under polisens radar och de två (?)stackars miljöåklagare som finns i landet för att agera på vargjakt har varken lagens verktyg, personal, resurser eller tid för att sätta dit utrotarna.

Eftersom vargpopulationen inte har ett tillräckligt kontinuerligt inflöde av nya vargar från öst idag så har den svenska vargen i dagsläget inte en gynnsam bevarandestatus. Vargpopulationen har en genomsnittlig inavelsnivå mycket nära inavelsnivån för avkomman vid syskonparningar. I ett av reviren, i Gullsjön, finns dock en genetiskt viktig
vargtik som enligt Naturvårdsverkets vägledning ska undantas från licensjakt. (N2015/5058/FJK). Men hur ska hundratals jägare kunna hålla isär just den vargen när de adreanlinstinna rusar i skogen för att vinna sig en trofé?!

Medier, jurister och riksdagsledamöter måste ta itu med denna lagtrots nu.

Vargpolitik och vargrätt måste bevakas

Ett antal djurvärnande organisationer har överklagat licensjakterna i två län. Det är jag tacksam för. Vi i DRIS där jag är avgående ordförande mäktade inte med denna gång. Men den stora besvikelsen är att WWF har helt abdikerat och jobbar inte alls för vargen i svenska skogar längre, knappt för något svenskt rovdjur. Vet era medlemmar det?

Istället för att medier, jurister och riksdagen skulle bry sig om hur man bryter mot EU-rätten, så har man börjat diskutera hur man ska kunna hindra överklagningar!

Slutligen vill jag påpeka för alla er i media att ni blir medskyldiga till ett stort brott mot biologisk mångfald, demokratiska rättstatens urholkning och hyckleri genom att ni håller tyst om en fråga bara för att den anses vara svår. Egentligen är den inte det – om vi utgår ifrån att följa lagen, då är det bara kräva ansvar av de som inte gör det. Feghet får inte vara ledstjärna för journalistiken. Dessutom finns det jättemycket spännande att gräva fram – t ex

  • hur licensjakten av varg ser ut att ha varit frågan som Centerpartiet krävde som ersättning för att ändra sig om kärnkraft 2010. Kohandel blev vargjaktshandel.
  • Se gärna även hur på 90-talet jägarförbundens tidningar beskrev samer i samband med att man ville ta över småviltsjakten från dem - samma vidriga karikatyrer, som gjorts om judarna under kriget i Tyskland - det var så illa att Jägarförbundets ordförande senare bad om ursäkt. Fast den nyheten missades också i main stream media.
  • Och går man ännu längre tillbaks så är det ju ändå otroligt spännande hur Hitlers högra hand och Gestapogrundare Hermann Göring som instiftade det det tyska konceptet av viltvård och jakt, blev sedermera 1938 hedersmedlem i Svenska Jägarförbundet efter att han hjälpt att lobba samma system i Sverige - ett odemokratiskt system utan insyn, och utanför staten - men bekostad av skattemedel, för att främja jägarnas intressen enkom. Om vi nu ska prata om bruna rötter... Görings kontakter med riksdagen, adeln och hovet i Sverige är väldokumenterade även om mycket är bortstädat på webben. Men gå till tidningsarkiven.

Så sätt igång och kräv – valår och allt. Även om du inte skulle vara intresserad av vargen bör demokratiska spelregler, hur skattemedel används och rättsstaten intressera även dig.

Vargens tid har kommit.

Läs gärna min rättsvetenskaplig masteruppsats från 2020 ”Vargens plats” här. I den finns en mer ingående genomgång av rättsläget

Comments

  • Kommentarer

    Du får gärna kommentera sakligt. Voit kommentoida asiallisesti. Ansvarig utgivare tar sig rätten att moderera kommentarer och de som bryter mot lagen tas bort omedelbart. Vastaava päätoimittaja moderoi palstaa ja lakia rikkovat kommentit poistetaan välittömästi.

  • Helle Juntermanns

    Fullstendig korrekt. Licensjakt efter varg är i strid med EU’s art- och habitatdirektiv. Det måste stoppas.

Leave Comment

We have 5 more demos designed for you. Check them out: